Tapetprov 50 cm.

”Farstun” är en typisk hälsingsk schablontapet från förra hälften av 1800-talet. Tapeten är olackad och fri från plast.

Epoken kallas i Sverige för Karl Johantiden och hade en förkärlek för sidenimiterande mönster i sobra kulörer. Men ytterst få hade råd med sådana sidentapeter. De flesta fick nöja sig med imitationer, oftast i form av schablonmålade mönster i limfärg på lumppapper.

Mellanskiktet av befolkningen, präster och borgare, kunde heller inte kosta på sig dyrbar sidendamast, utan vände sig istället till lokala målare som blev mästare på att härma tygmönster med hjälp av schabloner och sidenliknande kulörer. Bönderna slutligen tog också till sig modet med sidentapeter, men översatte tapetmönstren till klara allmogefärger.

Vi har hittat denna tapet i flera bondgårdar i Järvsötrakten där färgställningen blått, grått, rött är den vanligaste och den tapet som mest knyter an till böndernas traditionella färger. De mer dämpade färgställningarna i katalogen är däremot mer typiska för 1800-talet och Karl Johantiden.

Schablontapeter kombineras nästan alltid med en enfärgad bröstpanel upp till fönsterhöjd, av trä eller av grålumppapp. Det gör att rummen blir lugna och får harmoniska proportioner, även om tapetmönstren råkar vara vilda och färggranna.

Tryckt papperstapet i ljusgrå nyans med ett klasssisk smårutigt mönster i milda blå och grå toner. Tryckt på traditionellt sätt i gamla valsar, en färg i taget. Rak mönsterpassning. Mycket god ljushärdighet och avtorkningsbar. Tapeterna sätts kant i kant eller med trådkant. Kantskuren. Ej förklistrad.

Just den här tapeten har från början suttit på väggarna i ett gårdskontor på Wirums säteri i Småland och dateringen bör ligga runt 1880. Det kan vara befogat att påpeka att tapeten suttit på väggarna, för småmönstrade tapeter hamnade inte sällan även i taket i det murriga, överdekorerade interiörerna vid 1800-talets slut. Som tapet på väggar i enkla torp, eller rum som farstu, kök och kammare är ”Gårdskontoret” en oslagbar stämningsskapare tillsammans med vitt brädtak, skurgolv och ganska mörka snickerier.

Tapethistoria. Först under den senare delen av 1800-talet blev tapeter var mans egendom. Fattiga familjer köpte då ofta tunna tapeter i enfärgstryck till sina väggar, så kallade 25-örestapeter. Rika familjer med stora hus och lägenheter kunde istället excellera med mängder av mönster och färger i sina rum. Men det som verkligen skiljde fattig från rik var i första hand inte mönstren, de var nämligen ganska lika från slott till koja, utan antalet tryckfärger. Ju fler kulörer, desto dyrare tapet var regeln. Och samma regel gäller faktiskt än idag.

Under det sena 1800-talet uppkom samtidigt en tydlig rangordning mellan olika tapetmönster. I fina rum som matsal och salong hamnade de stormönstrade tapeterna i många färgnyanser, till och med i guld. I enkla utrymmen som kök och hall kom istället de småmönstrade tapeterna in.