Vägglampor var inte vanliga förr. I lokaler med hög takhöjd, tex i folkrörelsernas byggnader, kunde det däremot finnas många vägglampor.

I hemmen såg man dem däremot sällan. Ett undantag var sänglamporna i borgarhemmen och på de större gårdarna. Där fanns ibland också vägglampor på gårdskontoren. Likaså fanns det förstås sänglampor på de gamla pensionaten och hotellen.

Modellen till vår lampa kommer från en gård i Dalarna. Originalet är förmodligen tillverkad på 1910-talet. Materialet är svart järn och utförandet av mycket hög kvalitet.

Liten sladdavlastare av plast, avsedd att placeras inuti en takrosett el dyl för att avlasta sockerbiten eller motsvarande koppling från armaturens tyngd.

Eldgaffellampan har lånat sin form från en eldgaffel från 1700-talet, därav namnet. Det linoljebrända smidet och de handsvarvade mässingsdetaljerna är nämligen desamma som på en välgjord 1700-talseldgaffel. Det som tillkommit är naturligtvis själva foten och belysningen.

Som skärm har vi valt en byggnadsvårdsdetalj ur vårt sortiment; Den veckade pappen är nämligen av klassisk spännpapp, som med sin vita sida inåt ger ett förstärkt ljussken och sin bruna utåt skapar en viss genomsikt och framför allt ett mycket varmt och mysigt sken. Spännpapp är ett långlivat material som tål värme på ett helt annat sätt än moderna plastskärmar.

Eldgaffellampan är en fönster- och bordsbelysning och finns i två olika höjder. Den låga går in i vilken miljö som helst, men den höga, slanka ger ett annat, lite modernare intryck och passar minst lika bra i en nybyggd miljö.

Höjd inkl. skärm 43 cm. Skärmbredd 22 cm. Diameter fot 10cm. Sladdlängd 210 cm. Max 40 W.

Vanlig detalj under det tidiga 1900-talet som underlag för väggströmbrytare, vägglampor mm. Speciellt bra till putsade tak och väggar, men fyller även en stor praktisk och estetisk funktion om man vill montera en lampa eller strömbrytare på underlag av tex pärlspont. Förborras. Fästet skall målas vitt för vitt tak och svart för väggströmbrytare.