Spets- eller trådgardiner var en mycket vanlig importvara i Sverige från det sena 1800-talet fram till andra världskriget. Ursprungslandet för spetsgardiner har nästan alltid varit Skottland och den enda svenska spetsgardinsfabrik som funnits drevs också av skottar. Karaktären på denna tidiga 1900-talsgardin är för ovanlighetens skull mer av typ skirt, glest broderi än pampig spets och mönstret påminner mycket om 1700-talets spetsar och rokokons diagonala blommönster, en epok som det tidiga 1900-talets inredare ofta lät sig inspireras av. Det enkla, romantiska intrycket betonas av, förutom de glest strödda blomkvistarna, även den tunt ”broderade” kanten. Karaktären är alltså 1700-talsromantisk, utan att vara pretentiös och gardinen passar utmärkt både i stilinteriörer och i mindre tidsbundna rum. Gardinen vävs exklusivt för Gysinge i vävstolar från 1800-talets mitt på Skottlands äldsta gardinväveri.

Spets- eller trådgardiner var en mycket vanlig importvara i Sverige från det sena 1800-talet fram till andra världskriget. Många mönster, liksom detta, vävdes i Skottland, där det fortfarande finns en stark och levande tradition för mönstrade gardiner av riktig bomull. Denna gardin vävs fortfarande på gamla vävstolar i ett av de få kvarvarande väverierna. Gardinen är av finaste elfenbensvit bomull och praktfullt mönstrad med rosor i vaser, girlanger, band och bårder. Ett tidstypisk överdådigt 1800-talsmönster, lämpligt till husets finaste rum.

Maskinvävda spetsgardiner ansågs förr i tiden vara största lyx (till skillnad från enkla hemvävda!) och den som riktigt hade råd brukade dessutom köpa alldeles för långa gardiner och låta dem ligga ut på golvet, ungefär som en brudslöja. Det mest kända hemmet, där denna typ av hängning fortfarande lever i obruten tradition är Karen Blixens Rungstedlund, strax norr om Köpenhamn.