Gardiner av den här typen är universella. De fanns i alla sociala miljöer från 1800-talet till 1900-talets början. De fanns både som gardinkappor på brädor och som långgardiner. Monterade som kappa, man får ut två kappor av gardinens bredd.

Historik: I slutet av 1920-talet invigdes Karlsgården i Järvsö, en av Sveriges mest välbevarade gamla bondgårdar. Till den nya rollen som museigård försågs Karls med nyvävda gardiner i traditionell stil från Hemslöjden. Det nykomponerade mönstret fick namnet ”Karlsgårdsgardinen”. Som av en händelse tog dock en av grannarna till gården tillvara en av de gamla gardinerna som fortfarande hängde kvar. Betydligt enklare och betydligt mer ålderdomliga till mönstret. Som ytterligare av en händelse vävde samma granne upp mönstret på nytt på 60-talet, men gardinen och dess viktiga ursprungshistoria föll däremot i glömska en tid. Nu har Gysinge åter upptäckt de gamla gardinerna, vävt upp nya prover, provtvättat, strukit och manglat. Och vi känner att vi har en av Sveriges vackraste, raffinerat enkla och mest genuina gardiner att erbjuda våra kunder. Gardinen finns i rutigt med en enkel ”schackruta” (original) och som ”käpprandig” med likbreda ränder över hela ytan. Less is more, skulle man kunna säga om båda mönstren.

Gardiner av den här typen är universella. De fanns i alla sociala miljöer från 1800-talet till 1900-talets början. De fanns både som gardinkappor på brädor och som långgardiner. Monterade som kappa, man får ut två kappor av gardinens bredd.

Historik: i slutet av 1920-talet invigdes Karlsgården i Järvsö, en av Sveriges mest välbevarade gamla bondgårdar. Till den nya rollen som museigård försågs Karls med nyvävda gardiner i traditionell stil från Hemslöjden. Det nykomponerade mönstret fick namnet ”Karlsgårdsgardinen”. Som av en händelse tog dock en av grannarna till gården tillvara en av de gamla gardinerna som fortfarande hängde kvar. Betydligt enklare och betydligt mer ålderdomliga till mönstret. Som ytterligare av en händelse vävde samma granne upp mönstret på nytt på 60-talet, men gardinen och dess viktiga ursprungshistoria föll däremot i glömska en tid. Nu har Gysinge åter upptäckt de gamla gardinerna, vävt upp nya prover, provtvättat, strukit och manglat. Och vi känner att vi har en av Sveriges vackraste, raffinerat enkla och mest genuina gardiner att erbjuda våra kunder. Gardinen finns i rutigt med en enkel ”schackruta” (original) och som ”käpprandig” med likbreda ränder över hela ytan. Less is more, skulle man kunna säga om båda mönstren.

Det ovanliga med den här gardinen är det diskreta färginslaget i form av tunna, stora rutor som omgärdar grupper av ”myggtjällsfönster” i mönstret. Det gör gardinen till väldigt modern, samtidigt väldigt traditionell.

Myggtjällsgardiner brukar nämligen oftast vara enfärgat vita. En annan ovanlighet är att den är så smal, endast 65 centimeter, som en modern panelgardin, vilket också gör att den till bredden fortfarande känns väldigt aktuell. Så kallade panelgardiner kan ju hängas helt släta, så att mönstret framträder, men utan att gardinerna skymmer utsikten. Sammantaget blir ”Thea” en passande gardin både för de små fönstren i torpet som för de stora i stan. Den smala bredden gör att gardinen dessutom lätt kan nålas upp som kappa på en gardinbräda, gärna draperad, eftersom de snygga stadkanterna då inte ens behöver fållas.

Thea Olssons (1902-1993) var enda dotter i bergsmansgården Gästgivarns i Wall, som är en av de bäst bevarade bergsmansgårdarna i Torsåkerstrakten i Gästrikland. Hon efterlämnade vid sin död en mängd värdefullt lösöre, som gick på auktion, eftersom hon saknade familj, men en stor mängd ”värdelösa” saker blev däremot kvar på gården, bland annat denna gardin, som hon säkerligen vävt själv.

Thea Olsson och hennes mor Ida var kända för att vara duktiga på att handarbeta. Det här gardinmönstret är ett icke tidsbundet mönster, som torde ha lämnat vävstolen någon gång mellan 1920 och 1940.

Det ovanliga med den här gardinen är det diskreta färginslaget i form av tunna, stora rutor som omgärdar grupper av ”myggtjällsfönster” i mönstret. Det gör gardinen till väldigt modern, samtidigt väldigt traditionell. Myggtjällsgardiner brukar nämligen oftast vara enfärgat vita. En annan ovanlighet är att den är så smal, endast 65 centimeter, som en modern panelgardin, vilket också gör att den till bredden fortfarande känns väldigt aktuell. Så kallade panelgardiner kan ju hängas helt släta, så att mönstret framträder, men utan att gardinerna skymmer utsikten. Sammantaget blir ”Thea” en passande gardin både för de små fönstren i torpet som för de stora i stan. Den smala bredden gör att gardinen dessutom lätt kan nålas upp som kappa på en gardinbräda, gärna draperad, eftersom de snygga stadkanterna då inte ens behöver fållas.

Thea Olssons (1902-1993) var enda dotter i bergsmansgården Gästgivarns i Wall, som är en av de bäst bevarade bergsmansgårdarna i Torsåkerstrakten i Gästrikland. Hon efterlämnade vid sin död en mängd värdefullt lösöre, som gick på auktion, eftersom hon saknade familj, men en stor mängd ”värdelösa” saker blev däremot kvar på gården, bland annat denna gardin, som hon säkerligen vävt själv.

Thea Olsson och hennes mor Ida var kända för att vara duktiga på att handarbeta. Det här gardinmönstret är ett icke tidsbundet mönster, som torde ha lämnat vävstolen någon gång mellan 1920 och 1940.