Dörrtrycke av vanlig modell från den nationalromantiska epoken under tidigt 1900-tal. Trycken finns i flera varianter från den här tiden, många av dem är kantiga och obekväma, men just denna modell är både linjeskön och skön att hålla. Modellen var vanligt framför allt på ytterdörrar, men förekom även på innerdörrar. Trycken var vanliga ända in på 1950-talet och blev speciellt populära på timmerstugor och fritidshus där man vill ha en mer rustik prägel. Till trycket finns en nyckelskylt, så kallad långskylt, i samma stil, svagt kupad och med »hamrad« yta.

Nyckelskylt av obehandlad järnplåt av en modell som varit vanlig ända sedan 1600-talet

Espanjoletthandtaget Villagatan är ett nyframtaget fönsterbeslag som matchar motsvarande dörrbeslag från epoke 1890-1920, en tid då man lade ner stor möda vid interiörerna, detaljerna och materialen. Lägg till exempel märke till det ebenholzimiterande trähandtaget, pärlranden som innefattar handtaget som om det vore ett guldsmedsarbete och den välgjutna ändknoppen där raden av pärlor kommer igen.

1930 var genombrottsåret för funkisen i Sverige. En strävan mot enkla och funktionella former, ärliga och tydliga material och inte minst mot en förenklad masstillverkning banade vägen för en hel rad nya byggnadsmaterial.

På beslagssidan kom speciellt dörrbeslagen att förändras. Nu kom förnicklade ytor istället för mässing som ju måste putsas för att hålla sig blank. Nu kom lättstädad bakelit i handtagen, istället för trä. Och de nya långskyltarna förenade de båda funktionerna rosett och nyckelskylt i en enda plåt.

Dessutom standardiserades dörrlåsen så att alla trycken passade till alla lås och alla långskyltar tillverkades med samma avstånd mellan trycket och hålet för nyckeln.