Gjutjärn för utomhusanvändning, t ex trädgårdsurnor, fotskrapor och grundventiler blir rostiga och flammiga första tiden, men efter några månader avstannar rostningen. Därefter får gjutjärnet en vacker brunsvart yta, ungefär som kanonerna på regalskeppet Wasa. Denna utveckling kan ta olika lång tid och är främst beroende av det lokala klimatet. Det nya ytskiktet hindrar järnet från att rosta vidare. Metoden ger alltså en ny ”underhållsfri” yta, men se upp med rostvattnet första tiden eftersom det kan ge fläckar som aldrig går bort. Lägg därför aldrig en fotskrapa på ett trädäck och ställ aldrig en gjutjärnsurna direkt på en stentrappa förrän den rostat färdigt.
Gjutjärn spricker om man belastar det ojämnt. Lägg därför fotskrapan på ett jämnt underlag, t ex grus eller jord, så att den inte gungar och vickar när man kliver på den. Låt heller inte gjutjärnsurnor stå kvar ute över vintern, utan ta ur jorden ur dem först. Våt jord som fryser kan nämligen frostspränga dem.
Även andra detaljer av järn, som inte är ytbehandlade, t ex dörrbeslag, spik och skruv rostar i utomhusklimat. Rostningen upphör även där efter en tid och den nya ytan bildar så småningom sitt eget rostskydd. Ett dörrvred upphör att rosta när man använder det genom att fett från händerna sätter stopp på utvecklingen.
Men om man nu inte vill ha rostigt järn?
Då målar man det med Gysinges linoljefärg. Den färgen är så fet så att järnet inte ens behöver mönjas först, utan man följer bara målningsanvisningarna. Vill man bara ha ett rostskydd, men ingen kulör, kan man smörja in järnet med kokt linolja.
