Gården Lars-Daniels i Järvsö, är en typisk hälsingegård från 1800-talets första hälft; två våningar, timmer, rödfärgad, många fönster med gröna handblåsta glasrutor, dekorerad brokvist… Huvudbyggnaden har till stora delar stått orörd sedan den byggdes. Genom att den under 1900-talet mest använts som mobiliseringslager för militären har det heller inte funnits någon anledning att renovera den. ”Storkammaren” är ett av de mest välbevarade rummen i huset och därifrån kommer denna schablontapet. Tiden är runt 1840. Tapeten är på allmogevis en stilblandning; Först ett av 1700-talets favoritmönster – glest spridda blombukter mot enfärgad bakgrund, men här kombinerat med ett skirt, spetsliknande medaljongmönster av den typ som kom med nyrokokon först hundra år senare. Det är det här som är så intressant med allmogens inredningskonst, ofta ogenerade stilkombinationer, ofta ”extra allt” men som slutprodukt ändå varken vulgärt eller smaklöst. Den balansgången var allmogemålarna mästare på. Ett annat säkert stilgrepp är att schablontapeterna oftast kombineras med en lugn, enfärgad bröstpanel upp till fönsterhöjd, så att rummet, trots stormönstrade tapeter, ändå blev lugnt och välproportionerat.Originaltapeten är målad med limfärg på lumppapper och har varit övertapetserad flera gånger, varför många av de finaste detaljerna i spetsmönstret gått förlorade med tiden. Vid nytryckningen av tapeten har vi varit rädda om just denna patina och valt att inte rekonstruera mönstret till perfektion. Själen i Gysinges tapeter sitter ju överlag i att de just inte är så perfekta.

Tapetprov ca 50 cm av tapeten Nästgårds, brun.

Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Här är samma mönster i brunt, vilket är en annan tidstypisk variant av ett enfärgstryck från tiden. Tapeten är tryckt i den gamla limfärgs-tekniken på oplastat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en oplastad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

Tapetprov 50 cm.

Tryckt papperstapet i varm beige nyans med ett klasssisk smårutigt mönster i ljusröda och gulbeiga toner. Tryckt på traditionellt sätt i gamla valsar, en färg i taget. Rak mönsterpassning. Mycket god ljushärdighet och avtorkningsbar. Tapeterna sätts kant i kant eller med trådkant. Kantskuren. Ej förklistrad.

Just den här tapeten har från början suttit på väggarna i ett gårdskontor på Wirums säteri i Småland och dateringen bör ligga runt 1880. Det kan vara befogat att påpeka att tapeten suttit på väggarna, för småmönstrade tapeter hamnade inte sällan även i taket i det murriga, överdekorerade interiörerna vid 1800-talets slut. Som tapet på väggar i enkla torp, eller rum som farstu, kök och kammare är ”Gårdskontoret” en oslagbar stämningsskapare tillsammans med vitt brädtak, skurgolv och ganska mörka snickerier.

Tapethistoria. Först under den senare delen av 1800-talet blev tapeter var mans egendom. Fattiga familjer köpte då ofta tunna tapeter i enfärgstryck till sina väggar, så kallade 25-örestapeter. Rika familjer med stora hus och lägenheter kunde istället excellera med mängder av mönster och färger i sina rum. Men det som verkligen skiljde fattig från rik var i första hand inte mönstren, de var nämligen ganska lika från slott till koja, utan antalet tryckfärger. Ju fler kulörer, desto dyrare tapet var regeln. Och samma regel gäller faktiskt än idag.

Under det sena 1800-talet uppkom samtidigt en tydlig rangordning mellan olika tapetmönster. I fina rum som matsal och salong hamnade de stormönstrade tapeterna i många färgnyanser, till och med i guld. I enkla utrymmen som kök och hall kom istället de småmönstrade tapeterna in.