Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Den nya kulören – brunt – är en annan tidstypisk variant av ett enfärgstryck från tiden. Tapeten är tryckt i den gamla limfärgstekniken på oplastat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en oplastad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

Tidstypisk tapet från andra halvan av 1800-talet med elegant medaljongmönster i enfärgstryck. Tapeten fanns i starkt ultramarinblå färg mot beige bakgrund i Nästgårdshusets nedre sal i Gysinge, förmodligen uppsatt år 1887. Här är samma mönster i brunt, vilket är en annan tidstypisk variant av ett enfärgstryck från tiden. Tapeten är tryckt i den gamla limfärgs-tekniken på oplastat papper och tapeten har därför en unik lyster och tunnhet som inte finns att få i andra tapettryck. I gengäld är en oplastad tapet något, men bara något, ömtåligare i tapetseringsarbetet.

Tryckt papperstapet i varm beige nyans med ett klasssisk smårutigt mönster i ljusröda och gulbeiga toner. Tryckt på traditionellt sätt i gamla valsar, en färg i taget. Rak mönsterpassning. Mycket god ljushärdighet och avtorkningsbar. Tapeterna sätts kant i kant eller med trådkant. Kantskuren. Ej förklistrad.

Just den här tapeten har från början suttit på väggarna i ett gårdskontor på Wirums säteri i Småland och dateringen bör ligga runt 1880. Det kan vara befogat att påpeka att tapeten suttit på väggarna, för småmönstrade tapeter hamnade inte sällan även i taket i det murriga, överdekorerade interiörerna vid 1800-talets slut. Som tapet på väggar i enkla torp, eller rum som farstu, kök och kammare är ”Gårdskontoret” en oslagbar stämningsskapare tillsammans med vitt brädtak, skurgolv och ganska mörka snickerier.

Tapethistoria. Först under den senare delen av 1800-talet blev tapeter var mans egendom. Fattiga familjer köpte då ofta tunna tapeter i enfärgstryck till sina väggar, så kallade 25-örestapeter. Rika familjer med stora hus och lägenheter kunde istället excellera med mängder av mönster och färger i sina rum. Men det som verkligen skiljde fattig från rik var i första hand inte mönstren, de var nämligen ganska lika från slott till koja, utan antalet tryckfärger. Ju fler kulörer, desto dyrare tapet var regeln. Och samma regel gäller faktiskt än idag.

Under det sena 1800-talet uppkom samtidigt en tydlig rangordning mellan olika tapetmönster. I fina rum som matsal och salong hamnade de stormönstrade tapeterna i många färgnyanser, till och med i guld. I enkla utrymmen som kök och hall kom istället de småmönstrade tapeterna in. 

Jugendstilens vackert böljande linjespel möter milda toner av grönt och gräddgult. Kring sekelskiftet 1900 blir tapetmönster som dessa oerhört populära tack vare sin förmåga att skapa ljusa och trivsamma rum.

Inspirationen hämtades från de nya formspråk som utvecklades i bland annat Paris, Wien och Berlin. Motivet med bladställningar på elegant svängda stjälkar är mycket karaktäristiskt för jugendstilen.

Tapeten hittades i ett av rummen i de arbetarlängor som finns i Gysinge och har nu nytryckts. Tapeten är olackad och fri från plast.